Hopp om uppklarande

Fortfarande kan jag inte förstå hur den människa är skapt som kan mörda två barn och försöka döda mamman. Den människan ska sitta bakom lås och bom. För alltid. Nu har man i alla fall fått tag i den kvinna man häktat i sin utevaro och sökte utomlands. Hon har gripits i Tyskland efter att ha överlämnat sig själv. Vi får hoppas att detta är första delen i uppklarandet och att de övriga delarna följer i snabb takt. Som alltid kan man också förundras över slaskpressens journalistik när något sånt här händer. Man har inte lärt sig någonting från tidigare misstag utan dömer exmaken på förhand utan att blinka.

Andra bloggar om: Arboga, Skvallerjournalistik,

Sten i glashus

Riksdagsledamöter är i tjänst årets alla dagar, vilket de ofta påpekar, men alla tycks inte veta att man ska sjukskriva sig när man är sjuk och inte kan jobba, alltså även på helger. Nu vet vi ju alla att okunskap inte är någon ursäkt och jag förväntar mig att samtliga myglande riksdagsledamöter betalar tillbaka vad de orättmätigt fått ut i lön! Är det konstigt att politikerföraktet växer när inte ens lagstiftarna följer sina egna regler? Nä och som vanligt kommer vi fritidspolitiker att få skit för det.

Andra bloggar om: Mygel, Riksdagsledamöter, Politik,

Jakten fortsätter

Illdådet biter sig fast i medvetandet och gör att det knyter sig i magen. Läser att bevisningen mot pappan till de mördade barnen har försvagats och att hans alibi tycks hålla. Han släpptes därför idag och polisen får nu leta vidare. Jag hoppas innerligt att polisen inte strular till det här och lyckas hitta den som gjort detta ofattbara så fort det bara går. Tanken på att det kanske går en sjuk människa kapabel till barnamord lös här i Arboga gör mig illa till mods. Hoppet står till att mamman vaknar och kan berätta vad som hände. Samtidigt som jag önskar att hon slapp få veta att hennes båda barn är döda. Hur hanterar man en sån vetskap?

Tidningslänkar:
SvD, DN

Edit:
Man har nu begärt en person häktad för morden och mordförsöket. Enligt de senaste uppgifterna i pressen är det en kvinna som är utländsk medborgare och som befinner sig utomlands. Kanske stämmer det också, vi får se...

Tidningslänkar:
SvD, DN

Andra bloggar om: Arboga

Två barn mördade

Ja, här hade jag tänkt knåpa ihop ett inlägg om melodifestivalfinalen men det känns långt borta när man hör på radion och läser att två barn mördats i ens närhet och att mamman är svårt skadad. Enligt de senaste uppgifterna är det barnens pappa som är misstänkt. Nu är det är inte säkert att det är han för det men det händer trots allt att föräldrar dödar sina egna barn. Vad kan driva en människa till något sådant ohyggligt? Mina tankar går till de anhöriga och jag hoppas att detta klaras upp så fort som möjligt.

Tidningslänkar:
SvD, DN, DN, NA

Andra bloggar om: Arboga

Melodifestivalen 2008- Finalisterna.

Som jag skrev i förra inlägget så känns finalfältet ganska vasst i år. Det finns egentligen inte några rena bottennapp. Nä inte ens Christer Sjögren! :)

Charlotte Perrelli med Hero – Stark 70-talsinfluerad discodänga som nog måste anses som favorit. Kommer till och med på mig själv med att nynna på den då och då.

Sibel med That is where I'll go – Första gången jag hörde denna tyckte jag att den var lite småtråkig men det är en låt som växer. Den har tjänat på att gå via andra chansen men når nog inte topp tre.

Rongedal med Just A Minute – Ogenerad Mika-pastisch som jag inte begriper mig på riktigt. Den känns ”konstruerad” och opersonlig. Sen kan jag inte låta bli att störa mig på bröderna själva. Det är hög tid att skaffa sig en egen identitet och att sluta med den dryga pubertala stilen mot folk som inte kan se skillnad på dem.

Linda Bengtzing med Hur svårt kan det va?
Hela tävlingens enda riktiga schlagerstänkare och faktiskt hennes bästa bidrag någonsin. Schlager är inte min genre men gediget musikaliskt hantverk ska inte föraktas. Håller inte hela vägen och landar troligen på nedre halvan.

Christer Sjögren med I Love Europe
Under normala omständigheter hade jag nog blivit smått förgrymmad över att denna låt kom till final men i den konkurrensen så gör det inget. Dessutom, kanske är det en sån låt som har chans att vinna hela europafinalen? Nu får vi nog inte veta det för Christers hyllning kommer nog bland de sista.

Amy Diamond med Thank You
Att denna skulle gå till final från första deltävlingen var klart redan när den spelades. Ganska OK poplåt men inte mer. Borde landa någonstans i mitten.

Sanna Nielsen med Empty Room
Stark ballad sjungen med stor inlevelse och den ger mig ståpäls. Allt annat än topp tre är en överraskning.

Nordman med I lågornas sken
Jag är ju så förtjust i den här genren och låten ger mig ståpäls över hela kroppen. Det är min favorit i finalen. Trots att Mats Wester inte haft nån del i låten är den otroligt bra och håller nästan lika hög klass som de gamla hitsen från mitten av 90-talet. Häxbrännarna når nog tyvärr inte topp tre men vågar vi hoppas på övre halvan i alla fall?

Frida ft. Headline med Upp o hoppa
Finalens enda riktiga partylåt. Bara det att de slog ut Patrik Isaksson gav dem en plats i mitt hjärta. Låten i sig är medryckande och den äkta glädjen smittar av sig. Tyvärr räcker den nog inte ända fram utan landar nog på undre halvan.

BWO med Lay your love on me
Den här låten håller hög BWO-klass. Minst lika hög klass som Temple of Love. Här anas många influenser och den är Charlotte Perellis allvarligaste konkurrent om Belgradbiljetten. De har fräckaste utstyrseln i hela tävlingen så hängde det bara på kostymerna så skulle de redan vara på väg. :)

Melodifestivallänkar:
Den officiella hemsidan.
Stefan Malmqvists blogg i SvD

Andra bloggar om: Melodifestival

Melodifestivalen 2008- De utslagna bidragen.

De fyra deltävlingarna och andra chansen har genomförts och jag har egentligen inte känt för att kommentera något under tiden utan sparade detta till några inlägg före och efter finalen. Arrangemanget har hållit hög klass men som vanligt skulle det vara obegriplig förutsägbar finkultur i varje program. Varför inte överraska nån gång? Hur många som ser på melodifestivalen uppskattar denna typ av modern dans? Jag får glädja mig över den korta snutten med Joy Divisions New Dawn Fades till en av danserna.

Även om själva finalfältet känns ganska vasst i år har det varit en låg nivå på ovanligt många av de utslagna bidragen. En del låtar har till och med varit så usla att jag blivit arg och ibland har gått och gjort annat en stund. Melodifestivalens två absoluta lågnivåmärken dök upp i det andra programmet från Västerås. Det första var Lasse Lindh med Du behöver aldrig mer vara rädd - Jamen, herregud, han låter som en tunn och mycket urvattnad kopia av Lars Winnerbäck, en av Sveriges mest överskattade artister. Behöver jag säga mer… Det andra var The Nicole med Razborka. Snabbt ihopslängd låt enligt balkanetno-mall 1A. Och dessutom stackars flicka; vem lät henne tro att hon kunde sjunga rent och att hon hade en chans med den låten? Skämmes!

Fler låtar som gjorde mig mer än vanligt irriterad:

• Michael Michailoff med That's Love - Platt och opersonlig pop med uttjatade Beatlesinfluenser som vi hört hundra gånger förut.

• Suzzie Tapper med Visst Finns Mirakel - Hur kunde detta pretentiösa, tempolösa och helt ogenerade Eva Dahlgren-plagiat ta sig till andra chansens semifinal? Obegripligt!

Det fanns också gott om sömnpiller bland bidragen:

• Ainbusk med Saknar dig ibland - Tycker synd om tjejerna i Ainbusk, de var värda en bättre låt än den här sega tråkiga sörjan. Snaaaaarrrkk!!

• Mickey Huskic med Izdajice – Bitvis mycket vackert men det går knappt att hålla sig vaken. Zzzzzzz.

• E-type & the Poodles med Line Of Fire. Nä detta var en klar besvikelse. Inte trodde jag att den här konstellationen var kapabel att producera så tam och tröttsam pudeltechno. Tji fick jag! Gäääääsp!

Det fanns såklart fler dåliga låtar:

• Fronda med Ingen är så glad som jag. Nä det räcker inte med ett bedårande vackert trumpetintro för att rädda detta hysteriskt tvångskäcka spektakel.

• Face-84 med Alla Gamla X - Ska det vara så svårt att artikulera?
  
  
• Daniel Mitsogiannis med Pame – Blek Grek-etno med en allt annat än tonsäker sångare funkar aldrig och inte här heller tack och lov.

Några glädjeämnen:

• Patrik Isaksson med Under mitt tunna skinn. Tack och lov att den här skitlåten, så tråkig att klockorna stannar, inte gick vidare. Sällan har jag jublat i melodifestivalsammanhang som när jag fattade att det jag inte trodde skulle kunna hända, faktiskt hade hänt.

• Johnson & Häggkvist med One Love – Jaaa!! Det är skönt att inte ens Carola kan ta sig vidare till final med en urkass låt. Det talades om favoritfall och mobbing men det är att ge låten oförtjänt bra kritik. Andreas Johnson är ingen stor låtskrivare och sjunger inte heller särskilt bra, obalansen mellan honom och Carola är tydlig.

Egna favoriter som inte kom till final:

• Thérèse Andersson med When you need me – Det hörs att den gjorts av Evan och han håller som vanligt hög klass. Visst hade det kunnat vara lite tuffare gitarrer men den ger mig ändå ståpäls.

• Eskobar med Hallelujah New World – Eskobar är inte ett band som hör till mina favoriter men jag gillade den här låten. Inte ens den ihärdiga falsksången kunde sänka detta glädjepiller och det säger mycket. De kom såklart toksist i sin delfinal.

• Andra Generationen med Kebabpizza Slivovitza – Jo, jag gillade det här märkligt nog.

Korta kommentarer om de övriga utslagna:

• Caracola med Smiling In Love – Enkel trallpop. Inte något som sätter sig direkt.
• Ola med Love In Stereo – Småtrist pojkpop utan själ.
• Brandur med Lullaby – Vackert men den lyfter aldrig.
• Alexander Schöld med Den första svalan – Småtråkig och tempofattig skvalradiopop.
• Calaisa med If I Could – Bitvis mycket vackert men mest tråkigt och fantasilöst.
• Niklas Strömstedt med För många ord om kärlek - En stabil insats med en hyfsad 60-talsinspirerad poplåt.
• Velvet med Déja Vù. En standarddiscolåt som det går fjorton på dussinet av och passar därför väl i RixFm:s minimala utbud och pluggas alltså stenhårt där.

Melodifestivallänkar:
Den officiella hemsidan.
Stefan Malmqvists blogg i SvD

Andra bloggar om: Melodifestival, Joy Division