[1] Moving On, Sarah Dawn Finer
Säger bara WOW! Aldrig har en melodifestivallåt gett mig sån ståpäls. Det är en genial powerballad, sen kan Dan Backman, SvD, säga vad han vill…
[2] Stay The Night, Alcazar
Oemotståndlig syntstänkare full av 80-talsnostalgi som får en på gott humör. Tar andraplatsen i min ranking efter Sarah, men det är inga stora marginaler.
[3] Alla, Sofia
Sofia tog sig välförtjänt till final, inte direkt eller via andra chansen utan genom internationella juryns val. Lite synd att hon sjunger på grekiska, men det är ingen stor sak. Jag som är svag för folkmusikinfluenser gillar Alla skarpt och kanske är det den låt som har störst potential internationellt sett. Kniper bronsplatsen i min ranking.
[4] La Voix, Malena Ernman
Fredrik Kempe har gjort en mycket bra låt och låtit Malena Ernman, en sångerska i världsklass sjunga den men han har lånat väl mycket av Puccinis Nessun Dorma. Vi har inte glömt Vincero där han också byggt en låt kring just Nessun Dorma. Egentligen borde jag bli förbaskad för det brukar jag bli på alla låtstölder men jag kan bara inte. Låten är så stark i övrigt att det trots allt räcker till en fjärdeplats.
[5] 1000 Miles, H.E.A.T
Äkta pudelrock, bättre än The Poodles lyckats prestera i dessa sammanhang. Hade sångaren haft en ”bättre hårdrocksröst” hade den varit ett snäpp bättre.
[6] Snälla Snälla, Caroline af Ugglas
Snälla Snälla är en låt som vinner på fler lyssningar och att hon gick vidare från andra chansen känns rätt självklart med tanke på vilken skitlåt hon slog ut.
[7] Hope & Glory, Måns Zelmerlöv
Som jag tidigare skrivit är Hope & Glory vassare än Cara Mia. Tyvärr håller den nog inte att lyssnas på alltför många gånger och det tappar den på. Sen kan vi vara helt säkra på att reklamradiostationerna kommer att spela den flera gånger per dygn den närmsta tiden.
[8] Så vill stjärnorna, Molly Sandén
Stabilt genomförande av den årets yngsta deltagare men hon är värd en bättre låt än en snabbt ihopkrafsad standardballad av Bobby Ljunggren. Det är visserligen en OK ballad men den berör mig inte alls.
[9] Love Love Love, Agnes
Gäsp! Stock Aitken Waterman-pop tröttnade man på redan på 80-talet och den här låten har vi hört 1000 gånger förut. Att SvD:s Dan Backman tycker detta är årets bästa låt och till och med den bästa låten på en massa herrans år visar att han tappat kontakten med verkligheten. Han kan hålla sig till fiiiinkulturen istället, den kanske han har koll på i alla fall.
[10] Baby, Goodbye, E.M.D.
Det är jämnt i min rankning mellan denna mesiga pojkbandssmörja och Emilias kräkpiller. Hade det inte varit dessa tre flickfavoriter som framförde den så hade den inte ens tagit sig till andra chansen. De tre poppojkarna ser för övrigt inte ut som eleganta herrar i sina frackar utan mer som pojkar på maskerad i förskolan.
[11] You're My World, Emilia
Här har vi då startfältets sämsta låt, i hård konkurrens med tjejfavoriterna EMD:s Baby, Goodbye. Låten börjar lite lovande jazzigt i versen men refrängen är kitschig mespopp, triolpartiet otroligt krystat och slutresultatet blir kräkframkallande. Jag har ännu inte kommit på vilken låt man snott versen ifrån. Ingen som kan hjälpa mig?
Vem vinner då i morgon? Ja, skulle jag satsa pengar så blev det på Måns. Låten är tillräckligt bra och han är otroligt populär. Å andra sidan så skulle jag inte bli förvånad och Caroline af Ugglas skräller med Snälla snälla. Den har blivit sågad av olika kritiker men hon tycks ändå uppskattas av ganska många.
Tidningslänkar:
SvD, SvD, SvD
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen 2009, Sarah Dawn Finer, Dan Backman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar