Bo Pellnäs argumenterar på SvD:s Brännpunkt för ett svenskt NATO-medlemskap. Jag skrev på bloggen redan i maj, i inlägget om frivillig värnplikt, att jag tycker att vi ska gå med i NATO. Jag har precis som han velat fram och tillbaka men nu anser jag att det är dags att vi går med och får möjligheten att påverka. I praktiken är vi ju redan medlemmar men utan någon som helst möjlighet att påverka. Jag håller med Bo Pellnäs i de flesta av hans argument men inte alla. Argumentet att vi övar mycket med NATO och har NATO-anpassat mycket materiel känns inte särskilt övertygande t.ex. Däremot blir givetvis tröskeln vid ett eventuellt inträde lägre. Jag tycker heller inte att vi ska vänta in Finland utan ansöka om medlemskap snarast. Givetvis skulle ett inträde samtidigt med Finland vara klart fördelaktigt och kontakter om detta borde tas med dem så att vi inte avvaktar varandra och därför fördröjer hela processen i onödan. Nu är väl ett Svenskt NATO-medlemskap snudd på en utopi oavsett vilken regering vi har. Man skulle ju kunna tro att möjligheterna ökade med en moderatledd regering men med tanke på att man från regeringshåll, efter Mikael Odenbergs avgång, enbart ser försvaret som en simpel budgetmoderator utan behovsprövning så är det tyvärr knappast så. Andra bloggar om: Nato, Bo Pellnäs, Brännpunkt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar