Årets kanske enda "måste-film" är Control, Anton Corbijns film om Joy Division-sångaren Ian Curtis. Helt klart är det i alla fall den film som kommer att ha bäst filmmusik. :) Jag upptäckte Joy Division, med hjälp av min kompis Nisse, i gymnasiet drygt fem år efter att Ian Curtis valt att lämna det här livet. Fortfarande lyssnar jag ofta på dem och min fascination för dem är lika stor nu som då. New Order har aldrig tilltalat mig lika mycket även om Blue Monday förstås diggades hårt när den kom. Förutom recensionen som jag länkade till har även Per Gudmundson skrivit en ledare om filmen. Han skriver om frånvaron av politik och att den är helt och håller inriktad på Ian Curtis. Det gör att filmen låter ännu mer lovande. Är hjärtligt trött på alla vänsterschabloner i rockvärlden och Per Gudmundsons avslutande mening gjorde mig på gott humör:
"Men för säkerhets skull ska ändå en sak tilläggas,
så att inte en massa lättledda ungdomar i salongerna
råkar skriva in Joy Division i popvänsterns historiebok:
i valet 1979 lade Ian Curtis sin röst på Margaret Thatcher."
Andra bloggar om: Control, Joy Division, Ian Curtis, Anton Corbijn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar