Kritiken mot FRA-lagen har inte tagit semester, nej den tycks ha petat in en högre växel. På DN debatt uppmanar riksdagsledamöterna , Camilla Lindberg, Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster och de gamla fp-ledarna Ola Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner, regeringen att backa om FRA-lagen. Ganska tung moteld får vi hoppas. Förutom påpekanden om det massiva motstånd som finns i alla politiska läger och att flera tunga remissinstanser fortfarande är kritiska mot lagens nuvarande utformning skriver de bland annat om det som jag själv skrivit om, dvs. jämförelsen med att öppna brev:
"Vissa hävdar att hemlig spaning och avlyssning bara är besvärande för den som har något att dölja. Detta resonemang kan lika effektivt försvara en statlig instans som öppnar alla pappersbrev som passerar nationsgränsen."
I SvD avslutar Thomas Gür sin krönika om nedvärderingen av oss motståndare till FRA-lagen med ett resonemang kring Sten Tolgfors uttalande där han gjort FRA-lagen till en höger-vänsterfråga:
"När Tolgfors hävdar att FRA-lagen har blivit en höger-vänster-fråga med motståndet främst från vänster, utgör det inte bara en nidbild av vad som har sagts av i stort samtliga borgerliga ledarsidor samt av framträdande borgerliga opinionsbildare och debattörer. Dessa är förmodligen hårhudade nog att inte låta sig nedslås av ett sådant uttalande. Det är värre för alliansregeringen att dess försvarsminister med denna klassificering också utmålar över 30 procent av sympatisörerna av sitt eget parti (ungefär 450000 moderata väljare), närmare 80 procent av unga manliga väljarna och samtliga borgerliga partiers ungdomsförbund som hörande till vänsterblocket i svensk politik. Så bra går det inte för Alliansen att den har råd med sådan generositet mot sina motståndare. "
Ja, vår försvarsminister gör det sannerligen enkelt för sig och stoppar huvudet i sanden och vägrar inse vilka som är emot FRA-lagen. Enligt honom är motståndarna alltså vänstersympatisörer, även jag då alltså. Vilket hån! Han som försvarsminister driver igenom en lag som går emot allt vad moderat ideologi står för och att då uttrycka sig så är inte bara klantigt och osmart, det är också grovt förolämpande mot alla som faktiskt står för borgerliga värderingar och snudd på kränkande.
Sofia Nerbrand bashar välskrivet alliansens kommandopolitik och alienationen av sina sympatisörer, i en kolumn på SvD:s ledarsida:
"Det är inte bara FRA-lagens utformning som upprör, utan även den totala arrogans som Alliansens partiledningar har uppvisat. Medborgarna har behandlats som barnrumpor. Kritiska partister har dessutom fått smaka på riset.Regeringen har misslyckats med att ge FRA-lagstiftningen legitimitet,men däremot har Alliansen lyckats med konststycket att alienera i stort sett alla sina allierade. Budskapet har gått fram: Politikens innehåll är en intern angelägenhet för regeringen, beslutet är fattat. Medborgare göre sig icke besvär. Alliansen behöver inga vänner.Vem vill engagera sig i en sådan kommandopolitik?Möjligen de som har lärt sig att tåla fulspelet från barnsbeni de politiska ungdomsförbunden."
Ja vem vill engagera sig i en sådan kommandopolitik? I dessa tider ägnar unga sig hellre åt annat än aktiv partipolitik och regeringens behandling av FRA-lagen kommer knappast att vända på den trenden, utan tvärtom förstärka den. Politikerföraktet kommer att öka till nytta för ingen och vi lite äldre tappar sugen och börjar fundera på att ägna oss åt annat.
Per Hagwall, ordförande Moderaterna i Bromma skrev väldigt bra på SvD:s Brännpunkt i förra veckan och jag känner igen mig i mycket av det han skriver. Han sätter också fingret på en viktig punkt:
"När jag nu offentligt går emot FRA-lagen är det inte jag som bryter partilinjen, det är partiledningen som gjort det.
Reinfeldt och Schlingmann tror att det är ett bevis på regeringsduglighet att envist stå fast vid ett förslag som fått massiv kritik och som de själva inte ens vill anstränga sig att argumentera för. Men om lagen blir kvar kommer den att utgöra en blytung belastning för valarbetarnas moral under valåret 2010."
Per Hagwall redogör också för hur han ser på partiledningens agerande och sitt eget ställningstagande att bli kvar i partiet:
"Det brukar sägas att man skall sitta still i båten och det kan vara rätt om det blåser. Vad som nu hänt är att skepparen själv borrat hål i skrovet. Då måste någon resa sig upp, ta en spann och börja ösa ut vattnet medan han försöker övertyga skepparen om att låsa upp dörren till tätningsmaterialet.
Jag är kvar i Moderaterna för att slåss för partiets grundvärderingar och för att få en helt omgjord signalspaningslag. Jag förstår mycket väl att det finns de som tröttnar och går i livbåtarna, själv känner jag trots allt fortfarande för mycket för det gamla skeppet."
För min egen del så har jag inte bestämt mig för hur jag ska göra; kliva i livbåten eller stanna kvar. Tyvärr så verkar partiledningen måttligt intresserad av att ta till sig kritiken mot FRA-lagen och med försvarsministerns avfärdande av frågan som en höger-vänsterfråga så kan man undra om det är någon idé att vara kvar. Alliansregeringen har gjort mycket bra och har säkert mycket kvar att ge men frågan är om det räcker för att balansera upp FRA-lagen som inte är en liten skitfråga vilken som helst utan en där man svikit en av sina egna grundläggande värderingar.
Avslutar med att pusha för en av mina favoritbloggar just nu: MinaModerataKarameller
Andra bloggar om:
FRA, Folkpartiet, Per Hagwall, Sten Tolgfors, Politiskt självmord,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar