Lästips:
På DN Debatt presenteras en ny rapport om inkomst och tillväxt och den visar att Sverige ligger trea från botten när det gäller inkomstökningar för de fattigaste. Det är bara låginkomsttagarna i Italien och Österrike som har haft sämre inkomstutveckling än de svenska låginkomsttagarna under de senaste decennierna.
Alla siffror och fakta som presenteras i artikeln är nog så intressanta men det som jag reagerade mest på var hur tydligt fördelningspolitiken motverkat sitt syfte och att lösningen istället är tillväxt:
Den som värnar den fattigaste delen av befolkningens väl och ve borde därför kämpa för att en betydande del av dessa människor går från utanförskap till arbete. Paradoxalt nog innebär det att den fattigare delen av befolkningen skulle gynnas av mindre fördelningspolitik och mer politik som syftar till att förbättra den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. En nyckelfaktor i det sammanhanget bör vara att stärka incitamenten för arbete och utbildning. Detta bör kombineras med förbättrade förutsättningar för företagen att anställa, inte minst gäller det människor som i dagsläget inte har särskilt stor erfarenhet av arbetsmarknaden.
Undrar om man på vänsterkanten tar till sig av det här eller bara viftar undan det som högerpropaganda och lunkar på i samma spår som man alltid gjort. Jag vet nog svaret tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar