Skolminister Björklund är inne på helt rätt väg. Nationella prov i fler ämnen gör att det blir lättare för lärare att sätta fler relevanta betyg och det ger förstås fler ämnen den status som de är värda. Förvånansvärt så är Socialdemokraternas skolpolitiska talesperson Marie Granlund spontant positiv. Nu kan hon ju förstås inte hålla med helt och fullt utan drar till med att det i Björklunds skola skulle leda till mer sortering. Vad menar hon med det? Det vet hon nog inte ens själv. Vänsterpartiets skolpolitiska talesperson, Rossana Dinamarca, är mer förutsägbart kritisk och drar till med de enda argument som vänsterpartister har när det gäller borgerlig skolpolitik, dvs att den leder till att elever skulle känna sig värdelösa. Jag har aldrig fattat det argumentet som framfördes av elevföreningen och andra löst bundna vänsteranhängare i kampen mot betyg redan under min skoltid. Hur kan betyg och nationella prov leda till att elever känner sig värdelösa? Herregud, nån uppföljning för lärare av hur pedagogiken fungerar och för elever hur man presterat är väl grundförutsättningen för en skola som ska kunna lära ut? Betygssystemets idé är inte att peka ut någon men det tycks flumvänstern anse. Enligt dem så ska man bara köra på och inte följa upp alls. Hur skulle detta hjälpa de elever som är svaga i något eller flera ämnen? Inte alls, det är bara strutsmentalitet och missriktad välvilja. Som tur är har vi äntligen fått en regering som sätter lärandet främst och det ser ljusare ut för den svenska skolan än det gjort på många år.
Andra bloggar om: Björklund, Nationella prov, Lärande, Flumvänster
2 kommentarer:
Jag tror inte att någon motsätter sig idén om uppföljning som sådan. Frågan är om det finns uppföljningsformer som är mindre stigmatiserande och mer precisa än betyg - t.ex. i form av elevportföljer (man samlar elevens arbeten och använder dessa som merit)? Jag tror inte heller att ditt argument om uppföljning är det som de facto driver den borgerliga skolpolitiken, för i så fall kunde man lika gärna haft kvar den gamla betygsskalan. Motivet till 7-gradiga betyg är att man tror att det gör eleverna mer motiverade och mindre lata. Betyg används alltså som piska och motivationshöjare. Tyvärr visar pedagogisk forskning att dne typen av motivationshöjare leder till ett fokus på ytinlärning och att eleverna bryr sig mer om "att klara provet" än att faktiskt förstå vad de läser. Dessutom är det ytterst svårt att bedöma kritiskt tänkande och kreativitet med en 7-gradig betygsskala, något som ytterligare leder undervisningen mot isolerat faktaplugg-och-glöm.
Betyg stigmatiserande? Lite väl överdrivet. Visst, det är en vacker tanke att kunna återmata prestationer utan att göra en endaste elev ledsen men att samla elevens arbete i en "portfölj" blir alldeles för omständligt och orealistiskt. Vilka faktorer som som driver den borgerliga skolpolitiken på riksnivå kan jag inte vara helt säker på men en av dem är definitivt uppföljning. Det är ren kvalitetssäkring. Försök driva ett företag utan det. Sen om skalan är 5 steg som när jag gick i skolan eller 7 steg har mindre betydelse. Att kunna bedöma kreativitet har inte med skalan att göra utan kompetensen hos läraren. Resultatet av bedömningen är ju betyget, kompletterat med personliga utvecklingssamtal. Att skylla på att det leder till faktaplugg och glöm är bara en behändig ursäkt att ta till när man vill köra på med ögonen förbundna.
Skicka en kommentar